Ojoj för gårdagen.. Vera skrek högt hela dagen så att min hjärna till slut gav upp och för att inte bryta ihop totalt räddade jag mig med hörselskydd. Hon vill så mycket just nu och i denna karusell av känslor kan jag bara ibland få sitta med och visa att jag bara finns där.
Minns det var precis så med Märta i denna åldern också så det är ju en av alla dessa faser. Det är bara det att Vera har en helt annan nivå på skrik. Det är en sån hög ton… Det gör ont i öronen på mig bara av att tänka på det.
Denna veckan jobbar också Eric väldigt sent så vi syns bara en kort stund på kvällen innan läggdags så han kunde inte rädda mig igår men det gjorde där emot min syster. Hon kom med sina barn så det blev fult ös här ute på gården och vi kunde mest sitta och titta på och prata.
Men idag har dagen som tur är startat helt annorlunda och det har varit väldigt lugnt och skönt utan känslosamma utbrott. Och går det som jag vill ska vi snart baka och ta en ficka i skogen vi barens nya koja.
Önskar dig en riktigt fin dag/ Elin
